No place is safe, only safer.

Torpeden
Efter en lång utekväll vaknade jag och bestämde mig för att ta en liten promenix och rensa skallen lite. På vägen ner till stan gick jag förbi fängelset där en man med rysk brytning stannade mig.

Mannen: Do you now were the trainstation is?

Jag: Yes! Im going där now so I can show you döh way.

...vi började vandra ner mot stan.

Jag: So what have you been up to why are you here?

Mannen: I just got out of prison so Im going home.

Jag(en aning nervös): Ah ok ok got to be najs to get out, was it your first time in prison?

Mannen: No no! Ive been there alot of times but I never learn to find the way to the station.

Jag: Aaaah ok ok… (Crap! en RYSK JÄVLA TORPED! Då är det väl mig de hittar om nån vecka med en kula i skallen, styckad, i stoppad i några svarta soppsäckar och nergrävd i skogen tänkte jag)

... men som tur var han riktigt trevlig och tackade mig hemskt mycket för hjälpen. (OBS jag har formulrat om samtalet en aning för att spara plats men det är en sann historior, cross my heart)



Oslo goes 28 days later
Väl nere på stan insåg jag till min stora förtjusning att de knappt fanns en levande själ på stan. Gick runt och mös lite och fantiserad att allt hade gått åt pipsvängen som i 28 dagar senare eller Dawn of the dead och jag var den sista människan på jorden. Avstlutade mitt lilla äventyr med en Big Mac & Co, så mycket för min post-apocalyptiska fantasi.


Grisinfluensan slog hårt i Norge.


No cries for help
No distress calls
Just a haunting silence


Karl Johan kl 09:30 en söndags morgon.


Food supply.

/Fimpen